Det var här den började på riktigt, resan inåt, på den slitna meditationskudden. Då, för länge sedan, drömde jag om att resa långt och om att lära mig zenmeditation i Japan. Jag köpte en ”makura”, den exotiska attiraljen du ser på bilden, som de använde för att kunna sitta i perfekt meditationsställning under lång tid och besökte Stockholms zenbuddistiska center för en introduktion. Men att meditera var svårt då, för över 20 år se’n. De ensamma stunderna på kudden blev korta. Jag bodde långt från centret i Stockholm och livet kom emellan. Jag gav emellertid aldrig upp, utan fortsatta kämpa. Idag är allt annorlunda. Förutsättningarna förändrades och jag insåg också att jag behövde träna med en lärare. Med det tog utvecklingen och resan inåt fart. Nu har jag rest både långt bort och här hemma för att utveckla mig själv och meditationen, men jag har inte kommit till Japan än. Jag vet i alla fall vad en ”makura” faktiskt är; det betyder helt enkelt kudde på japanska.
